Paul's Boutique (album, lp) Beastie Boys

1989

Capitol

10/10

Den har kallats hiphopens Sgt. Pepper och inte helt utan anledning. Paul’s Boutique är ett album som ritade om kartan för både genren hiphop och en stor del av popmusiken utanför genren. Det är också ett album som skulle vara omöjligt att spela in idag. Idag skulle du förmodligen bli stämd bara av att tänka tanken att sampla Beatles, Led Zeppelin och Pink Floyd på samma skiva.

Och till skillnad från vad kanske både du och jag trott betalade Beastie Boys (eller kanske snarare skivbolaget Capitol) en hel del för att göra rätt för de många samplingarna på albumet. En struntsumma med dagens mått, men en ansenlig med det sena 80-talets. Sen var samplingarna så många och anteckningarna antagligen lite suddiga. En och annan glömdes och bara några dagar efter Adam Yauch för tidiga bortgång släpptes bomben att Trouble Funk (via sitt skivbolag så klart) stämt Beastie Boys för att olovligen ha samplat ett par ljud ur ett par av deras låtar.

Men om det är något Paul’s Boutique bevisar är det att musik byggd på samplingar är en av de verkligt sköna konsterna. Producenterna bakom albumets ljudvärld, The Dust Brothers, hade ungefär hälften av materialet klart innan Beastie Boys kom i närheten av det. Det var egentligen grunderna till ett instrumentalt album, men allt det där kan du lika gärna läsa om på Wikipedia.

Beastie Boys första album, Licensed to Ill, var soundtracket till mina högstadieår. Jag vet inte om det är möjligt att räkna hur många gånger jag spelade den skivan tillsammans med mina vänner. Minns att 80-talet var en tid då de flesta tonåringar hade tillgång till på sin höjd några tiotal album. Licensed var en av de skivor vi spelade mest och oftast. Väntan på en uppföljare var lång och svår. Tre år var en evighet.

Sommaren 1989 gjorde jag min första resa till London. Jag kom hem med en knippe skivor med The Dogs D’Amour, Tin Machine och inte minst Beastie Boys Love American Style EP, det första nya materialet från trion på tidigare nämnda evighet. Hey Ladies och Shake Your Rump på ena sidan, instrumentalerna på samma låtar på den andra. Jag tror att jag gick in på den ”lokala” skivbutiken Skivmagasinet varje dag och frågade efter Paul’s Boutique efter att den där EP:n golvat mig totalt.

Så här i efterhand är det inte svårt att se hur mycket Paul’s Boutique betytt för mitt eget musiklyssnande. Visst, jag brukar säga att det var Public Enemy som ledde mig till James Brown med It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back, men det är bara halva sanningen. Den äran vilar lika tungt på Beastie Boys och Paul’s Boutique. Kanske till och med tyngre eftersom det var Beastie Boys som ledde mig till Public Enemy via Def Jam-kopplingen (som för all del brutits innan Paul’s Boutique spelades in).

För om man nu dechiffrerar Paul’s Boutique ritar den ramarna för stora delar av mitt funklyssnande via The Meters, Sly & The Family Stone (hela Shadrach bygger mer eller mindre på Slys Loose Booty), Cameo, Kool & The Gang, Chic och Funkadelic – för att bara nämna en dryg handfull av de artister som ligger bakom de över hundra låtarna som samplats för att skapa grunderna.

Referenserna i texterna går minst lika djupt som musiken bakom rimmen. Även om källorna fortfarande främst är populärkulturella och det är ett par år kvar tills MCA börjar stå upp för Tibet och levererar rader som:

I Want To Say a Little Something That’s Long
Overdue
The Disrespect To Women Has Got To Be Through
To All The Mothers And Sisters A And The
Wives And Friends
I Want To Offer My Love And Respect To The
End
- Sure Shot (1994)

Att trion som släppte en av hiphophistoriens mest juvenila, och för all del fantastiska, album skulle följa upp med ett musikaliskt mästerverk som tio, tjugo och så småningom trettio år senare med lätthet tar plats på listor över tidernas bästa var det ingen som trodde. Att det inte landade kommersiellt på samma nivå som föregångaren spelar mindre roll i min bok, kanske lite större i Capitols. De drog nämligen undan mattan ganska snabbt och det blev aldrig fler än två singelsläpp den här gången.

Men det skulle ju komma mer, mycket mer.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2012-05-13 00:00 / Uppdaterad: 2012-05-13 00:01

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #6348

82 kommentarer