Mina kompisar har nyss fått barn och jag försöker nu fundera ut en bra doppresent till deras lilla dotter men har svårt att ta ett beslut. Jag har tänkt lite på barnsmycken efter att jag varit inne på Safiras hemsida för där hade de jätte fina smycken till de mindre barnen, jag fann en halskedja med en berlock som man kunde gravera in namnet på och den tycker jag skulle passa som en doppresent. Förr så var det vanligt att man gav bort en silversked men jag tror inte att det är så vanligt längre det känns någonstans vettigare att ge bort något som man kan ha användning av. När jag döptes så fick jag en gaffel, kniv och en sked i doppresent men de har jag aldrig använt utan de har bara legat i en låda under dessa år men jag har inte haft hjärta att göra mig av med den av sentimentala skäl.
Nästa vecka ska jag iväg med några kompisar på ett utomordentligt trevligt spa, det verkar åtminstone som om det kommer bli smått fantastiskt. Nu är det här med spa något helt nytt för mig, jag har aldrig tidigare varit på ens en enklare spaanläggning så det hela känns faktiskt otroligt spännande på alla sätt och vis. Kanske funkar det lika bra som jag har hört, flera av mina vänner som har bredare erfarenheter på området är i varje fall helt lyriska och säger att man kommer tillbaka som en helt ny och avsevärt mycket starkare människa, vilket låter bra för mig alltså då jag är ganska trött på den människa jag har blivit och det facto är idag. Skulle på alla sätt välkomna en förnyelseprocess här, att gå vidare i det här läget är av den allra största vikt det går inte längre att blunda för fakta av det slaget vill jag påstå.
Jag blir så trött på alla saker som vi har liggandes överallt här hemma saker som ingen använder utan bara ligger i vägen när man ska ta sig fram mellan rummen. Jag har hotat med att jag snart ringer några flyttfirmor som får komma och hämta allt men har tyvärr inte fått något gehör. Jag undrar vad de skulle säga om de kom hem och jag hade skickat allt och jag undrar om de någonsin skulle förlåta mig. Jag frågar mig varför blir det så här varför är det så svårt att plocka undan efter sig och skicka saker man inte använder längre till insamling då går det till något bra också. För det är ju så att vi människor har en förmåga att ha för mycket prylar och det är bevista att stora delar av världen lider av över konsumtion. Det jag vill säga med detta lilla inlägg gå hem och titta er omkring och fråga dig själv vad du behöver.
Vilken tur jag har som har en sådan fantastisk sambo och som alltid lyckas överraska mig med trevliga små upptåg. Jag har nu blivit bjuden till en romantisk weekend på Ystad Saltsjöbad där jag även kommer att få besöka deras spa och få lite massage bland annat. Jag tror jag har tur som har en så romantisk sambo som tycker om att göra sådana här saker för mig vet inte vad jag gjort i mitt tidigare liv för att förtjäna detta, jag måste helt enkelt ha gjort något riktigt bra. Det enda problemet är att det ställs lite krav på mig att toppa detta något som jag nu går omkring och funderar på, jag har lite idéer som jag just nu håller på att kolla upp men det är något som jag inte kan skriva om här för då riskerar min sambo att gå miste om överrasknings momentet vilket jag tycker är en av de roligaste delarna.
Jag kan önska att jag hade gjort lite noggrannare research och framför allt vaccinerat mig mot flera obehagliga sjukdomar innan jag åkte till Indien i somras. Det gick lite väl fort där innan den då efterlängtade avresan till, i mina ögon, andlöst vackra och exotiska Indien. Jag råkade liksom missa att man bör vaccinera sig mot exempelvis difteri, vilket är en direkt fasansfull smitta. Det vet jag av egen konkret och surt förvärvad erfarenhet. Tydligen är det en bakteriesjukdom (vill jag minnas, men ta mig inte på orden där) som främst angriper munnen och svaljet. Hur jobbigt som helst, jag kunde knappt äta och än mindre prata på nästan en hel vecka efter att drabbats av otyget som jag troligen fick genom ett oöverlagt och illa valt inköp att nattmat på väg hem till hotellet efter en intensiv men annars mycket trevligt fest. Följderna blev som sagt svåra. Hade jag bara ordnat med vaccination som alla respektabla reseguider rekommenderar hade jag sluppit den plågsamma upplevelsen. Nåväl, man lär sig och jag gör nog aldrig samma misstag igen.
Jag håller just på och letar efter en bra vårdcentral att gå till ifall jag skulle bli sjuk. Just nu har jag ingen koll på vart man bör gå eftersom jag är nästan helt nyinflyttad där jag bor och inte har haft tid att kolla upp sådana saker än. Det är för övrigt hög tid att jag skaffar influensavaccin nu och då måste jag ju onekligen gå till en vårdcentral. Vanligtvis brukar man främst rekommendera att äldre personer vaccinerar sig mot just influensa. Men jag brukar trots min relativa ungdom bli gravt risig av influensa att jag bestämt mig för att vaccinera mig ändå. Dessutom så har jag verkligen inte tid och råd att ligga utslagen en vecka eller mer, vilket flunsan brukar betyda för min del, i höst då jag har sjukt mycket att stå i både privat och på jobbet. Det får liksom inte hända, så är det bara.
Jag har nu slutligen fattat ett mycket viktigt beslut, nämligen det att jag skaffa (låta anlägga) en egen pool hemma. Det var antingen en pool eller en ny bil (vilket jag också behöver ordna med snart), jag har dessvärre inte råd med båda på en samma gång med min nuvarande lön. Jag vet att det kanske hade varit mer logiskt att satsa på en bil för min del i det här skedet med tanke på att den jag har nu är ganska risig. Men man kan inte hålla på och vara så där överdrivet rationell hela tiden, ibland måste man prioritera grejer som är bra för det själsliga välbefinnande framför det förnuftiga och vettiga. Och det är just så jag har tänkt nu, för omväxlings skull får man väl ändå säga. Jag tycker på något vis att jag verkligen har gjort mig förtjänt av schysst pool, att jag har rätt att unna mig en sådan sak.
Jag har en kompis som jobbar med plastikkirurgi Stockholm och han tjänar väldigt bra minst sagt och jag tycker att det skulle vara väldigt trevligt att tjäna lika bra som honom men då gäller det att ha ett bra jobb också och det får man ju inte hur som helst utan det krävs en lång och hård utbildning om man vill bli lika välbetald som min kompis och jag vet inte om jag är beredd att satsa på det viset om jag ska vara helt ärlig. Jag skulle i alla fall inte kunna jobba som plastikkirurg för det tycker jag verkar väldigt läskigt och det spelar ingen roll hur mycket jag skulle tjäna på det för jag skulle aldrig klara av det, jag skulle väl svimma på plats om jag skulle vara tvungen att skära i folk. Men det finns ju andra yrken som är välbetalda och det kanske kan vara något att satsa på.
Kommer det att bli problem om jag inte köper någon present till min kompis när hon fyller år? Jag kan nämligen tänka mig att hon kanske blir lite besviken på mig och det är ju inte så konstigt men det är bara det att jag egentligen inte har några pengar och jag vet inte vad jag ska köpa för något men jag antar att man inte kan komma tomhänt på födelsedagskalaset för det vore ju kanske lite illa med tanke på att det är en av mina bästa kompisar som fyller år så jag kan ju inte bara dyka upp på kalaset och hugga in på tårtan utan att ha någon present med mig men frågan är vad jag ska köpa. Om jag hade haft lite mer pengar så hade jag köpt smycken från Efva Attling till min kompis för det är hon värd och hon skulle nog bli väldigt glad.
Jag hoppas verkligen att jag kommer att hitta ett annat jobb snart för det känns som att jag börjar tröttna på mitt nuvarande arbete och jag jobbar ju på kontor för tillfället och det är ungefär lika roligt som det låter tycker jag. Jag brukar sitta på kvällarna och leta jobb och om jag ska vara helt ärlig så händer det att jag kollar runt lite på platsbanken även på arbetstid men det är hemligt. Det är synd att jag tröttnar så fort på de arbeten som jag har och jag tror det längsta som jag har jobbat kvar på en och samma arbetsplats är två år och det är ju inte så mycket egentligen för jag hade nämligen hoppas på att jag skulle trivas på det jobb jag har nu och det kändes bra i början men sen så tröttnade jag totalt och nu är det inte så roligt att gå till jobbet längre och jag börjar bli väldigt trött på alla sura tanter i klimakteriet på den arbetsplats som jag jobbar på nu.
Jag har aldrig haft någon vidare koll på blommor, när man ska skicka blommor till någon på konvalescens och så vidare. Man kan faktiskt nästan tala om någon form av dysflori eller vad det nu kan tänkas heta, kanske är analfaflorist ett ännu bättre begrepp för det här problemet. Undrar just om det finns några lämpliga kurser man kan gå, det vore nog inte helt för min del. För det är ju faktiskt så att jag verkligen lider och är besvärad att den här problematiken i dagens läge. Den saken råder det liksom inga som helst tvivel om vågar jag påstå. Men man kan förstås också tänka sig att det här är relativt lätt avhjälpt om jag bara får kontakt med någon pedagogiskt sinnad människa som verkligen har koll på dessa saker. För några sådana borde rimligen finnas enligt min uppfattning, behov föreligger onekligen, det kan man inte neka till.
Jag skulle troligtvis må bra av att gå någon form av chefsutbildning. Mycket talar nämligen för det, exempelvis är jag inte så bra på att hantera konfliktsituationer i arbetsgruppen som jag skulle vilja. Den saken måste jag otvivelaktigt bli ordentligt mycket bättre på. Vidare skulle jag gärna utveckla min förmåga vad gäller att organisera en hel del. Det är helt klart en av mina svagheter i dagsläget och något som jag måste åtgärda omgående alldeles oavsett. Jag är nämligen av naturen rätt rörig av mig, en egenskap man inte har särskilt mycket nytta av som chef för en stor arbetsgrupp med ett stort ansvarsområde. Det är på alla sätt dags att jag blir lite proaktiv på det här området, dags att jag tar i mitt och hela arbetsplatsen öde här alltså och styr skutan i rätt riktning mot rikare horisonter och så vidare. För vi har inte längre råd att leva och verka i det förflutna här när samtiden håller på att springa ifrån oss.