Skomakarns barn…

En blogg eller inte. Att blogga eller inte. Twittra eller inte. Tala och lyssna, flirta och dansa, nobelpris och skvaller. Möta en blick, ge en nick, gå nära eller gå ifrån. Rött, lila, rutigt, nybilsdoft, ett nej som betyder ja och ja som betyder flaska. Fredagsmys utan chips. Kvinna kysser kvinna. Tårar av glädje eller regn. Tanke bryter känsla. Känsla byter ut tanke. Var finns det inte kommunikation? Ända från födelsen söker vi efter blicken och sen fortsätter det – fram och tillbaka. Redskapen förändras, orden blir fler, vi utvecklar men förstår inte alltid konsekvenserna men vi hatar och älskar överraskningar. Vi drömmer om att vara starka och att förändra men vi vill ändå sitta ihop, höra ihop, smälta ihop. Det är spännande, visst är det spännande. Vi är ju bara här ett tag.

Lite tankar om varför jag inte satt ihop en egen sajt tidigare.

One Comment

1. Lina Forss
   Posted 8 March, 2012 at 5:09 am | Permalink

   Så vacker sida, så inbjudande, så varm och skön precis som du, vill stanna kvar och läsa alla dina ord, de sveper som slöjor, virvlar som älvorna dansar över dimmiga ängar, drar in mig, känns som det där Susanne sa, här kan vi vila i trygg förvissning om att allt blir som det ska.

   Tack för allt fint du sa om Agnes hjärta Edward Caroline! Blir nyfiken på det som berörde dig.
   Kram till dig, hoppas att vi inte plågade ihjäl ditt fina lilla barn med alla våra ord.

Post a Comment