Rykteshantering

Jag gillar att debattera saker. Det har jag inga som helst problem med. Men jag har väldigt svårt för svinhugg av alla slag, och om jag får ett svinhugg från ett företag som jag aldrig har hört talas om, men som ligger på Varningslistan, och de gör det helt öppet från en av sina egna sajter, ja då reagerar jag. Jag vet att jag inte borde, men vi får väl se det som en del av min egen Google-städning.

Google visar numera bara resultat från sju olika sajter, och inte från 10 när man söker efter ett företagsnamn. Det är en förvånande, men för oss som ägnar oss åt rykteshantering, efterlängtad förändring. Anledningen verkar vara att Google har lämnat plats för att skjuta in kartträffar i sökresultatet, men om det bara finns ett kontor, så fylls inte den platsen ut.

Den senaste veckan, har skvallerkravallerna i Göteborg visat hur dåligt skyddet är för integriteten i en tid när kunskapen om hur man gör skada har spritt sig och blivit var mans egendom. Jag tror att detta kommer att bli en av de stora frågorna under 2013. Hur värnar vi den personliga integriteten idag då alla kan vara publicister, men väldigt få har förståelse för den journalistiska etiken?

Uthängarsajterna härjar fritt. Till och med de som har en ansvarig bakom domännamnet. För sajter som Avpixlat, där man nogsamt sett till att inte ha lämnat några spår vad gäller vem som äger domänen eller hyr serverplatsen är det nästintill hopplöst att få rätt. Jag läser i Sydsvenskan att Ilmar Reepalu överväger att anmäla Avpixlat för förtal, angående den spekulativa artikeln de publicerade häromdagen där det påstods att Reepalus fru åkt fast för rattfylla. Jag hoppas att han försöker gå vidare med hotet. Det kommer att ge honom insikt i att rättskyddet för den enskilde inte är det bästa idag.

När någon idag söker efter Johan Ripås så ligger det en synnerligen oseriös Flashback-tråd bland de översta resultaten. I övrigt har han själv god kontroll över sina sökresultat.

Jag gillar transparens, och jag är övertygad om att vi går mot en värld där transparensen lönar sig. Den senaste generationen webbanvändare har, tack vare Facebook, lärt sig att använda webben under eget namn och (oftast) med sin egen bild. Det är en stor skillnad mot de tidiga generationerna, där ett nic och en avatar var ett måste. Ett transparent webbanvändande är motstasen mot att stå naken. Transparensen är en rustning som gör oss starkare de gånger vi möter destruktiva anonyma krafter, helt enkelt för att alla litar mer på en namngiven person med sin egen bild än på en maskerad namn- och könlös okänd. Jag ser hoppfult på framtiden, och hoppas mycket på den generation internet-användare som nu söker sig ut från Facebook och intar den övriga webben under sin egen identitet.

Jag har visst fått en egen tråd på Flashbacks skvallerforum. I Kändisskvaller till och med, vilket väl visar vilken sjuk inflation det har gått i det begreppet på sajten. Avdelningen används mest som uthängningsforum, ivrigt påhejad av en av moderatorerna som istället för att moderera verkar delta med så mycket irrelevant skitprat hen kan i snart sagt varje skvallertråd. Jag vill med det här blogginlägget visa att jag antar utmaningen. Här sticks inga huvuden i sanden. Men jag släpper inte in Flashback i mitt sökresultat.

Under året har Hewal Företagsrådgivarna seglat upp som ett nytillskott bland de företag som har som affärsidé att lura in sina kunder i långa avtal som inte går att ta sig ur. Telefonsäljare på Hewal ringer upp nyblivna företagare och erbjuder tre månaders ekonomisk och juridisk rådgivning för bara 299 kronor. Dessutom ingår det att man får annonsera i deras nyhetsbrev och på så sätt nå flera tusen andra nyblivna företagare.