Jag har börjat fundera på om det inte är dags att jag skaffar ett nytt arbete. Problemet består väl mest i att jag inte vet om jag verkligen vågar säga upp mig från min nuvarande anställning så där helt utan vidare nu när det är så hög arbetslöshet. Som jag har förstått saken är det ganska hård konkurrens om det jobb som finns, särskilt gällande jobb i Stockholm. Om jag hade lite kapital i ryggen skulle jag det inte göra så mycket om det gick ett par månader innan jag fick en ny anställning. Men nu är dessvärre så inte fallet, vilket innebär att jag tyvärr inte kan ta den risken. Jag måste helt enkelt ha en stadig inkomst och jag har verkligen inte råd med några som helst avbräck i den. Det är omöjligt, ett sådant läge skulle ofrånkomligen leda till total katastrof för min del. Det måste jag se till att undvika.

Jag har som så många andra fått upp intresset för matlagning på senare tid. Nu vill jag helst inte tro att der här beror på alla tevekockar och kändiskokböcker som formligen väller in över oss. Men sannolikt så är det nog så ändå. Man ju inte undgå att bli lite påverkad av det man ser på teve och läser om i tidningar, i böcker och på nätet. Det är i och för sig så att jag försöker gå emot trenderna lite, hitta min egen väg. Till exempel, jag gillar surdegsbröd väldigt mycket men nu har det blivit så populärt att nöjet delvis har förstörts för mig. Bakar jag någonting nu så blir det i regel det onyttigaste vita brödet jag kan komma på (vitt bröd är väldigt gott för övrigt). Jag hittade ett smått fantastiskt brödrecept på den eminenta hemsidan www.matklubben.se/ nyligen som jag har provat ett flertal gånger. De har förresten mycket annat roligt och gott i sina receptsamlingar, rekommenderas verkligen.

Är det bara jag eller har barn betydligt flashigare och dyrare kläder nuförtiden? Jag tycker det verkar vara så i varje fall. Även unga långt ner i åldrarna. Inte sällan ser man lågstadiebarn springa runt i jeans som kostar 1 500 kronor paret eller ännu mer. Så var det knappast på min tid. Jag vill minnas att både jag och de flesta av minna vänner och skolkamrater fick nöja oss med ärvda och ibland hemsydda (i mitt fall oftast av mormor) barnkläder. Och räknar jag även i kamrater vars föräldrar tjänade (relativt) ganska mycket pengar. Folk verkade mer resonera som så att barnen ändå växer ur kläder stup i kvarten och innan högstadiet spelar det ändå inte så stor roll om det är det ena eller det andra märket. Idag däremot ser det ut som ungar riskerar att bli stenade eller något om det har fel kläder. Eller rättare sagt, föräldrarna verkar tro något sådant.

Folk har så olika och ibland udda intressen. Vissa gånger är det rent häpnadsväckande enligt min mening. Vissa personer kan vara omåttligt fascinerade av, bara för att ta ett exempel, jordbruksmaskiner utan att egentligen ha någon koppling till just jordbruksnäringen. De här personerna, som förmodligen inte så jättemånga, måste bara ha kommit på en dag att ”Nej om man skulle ta och beställa några ritningar på harv- och slåttermaskiner.” Jag är inte bättre faktiskt. Av någon anledning så är jag nämligen väldigt intresserad av sjukvårdsutrustning. Så har det faktiskt varit i flera år nu, ända sedan jag såg min första defibrillator. Det var en sådan där stark upplevelse. Jag vet egentligen inte varför men det var så intensivt för mig att se den här apparaten som räddat så många liv. Ja vet inte, det bara gjorde sådant intryck på mig. Jag kanske är lättpåverkad eller något, skulle kunna vara så.

Jag vet inte riktigt om det är så att jag kommer hinna med allt som jag vill göra idag. Det är ju lite så att jag sitter och funderar lite om man kommer hinna med allt när man vill hinna göra saker. Idag ska jag tvätta och jag hade ju gärna gjort annat som också måste göras men det är svårt att hinna med när man tvättar. Eftersom då måste man springa iväg till tvätten efter 50 min hela tiden. Då blir det ju så att man inte riktigt kommer in i arbetet. Men ni vet det där bättre än mig.

Jag vet att jag inte alltid har varit snabb men nu är det så att jag känner mig rätt så snabb och effektiv för det är en sån dag idag. Vissa dagar har man när allt känns grått å man känner ingen direkt ork för att göra saker men nu har jag det igen och jag tycker att jag har klarat mig rätt så bra hitintills. Men vi får se om det håller i sig när man kommer hem idag. Det blir ju lätt att man inte hinner med allt som man vill hinna med men nu ska jag nog se till och få lite.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hinna med idag, det är så att det känns som jag har fullt upp idag och vi får se vad som kommer hända. Men nu är det så att jag har lite små saker som ska göras, det är ju så att jag ibland kan ha svårt att prioritera. Men det är ju så man ska ju ha något man inte är bäst på tydligen. Men nu kommer jag kunna jobba vidare och så får vi se vad som händer.

Jag sitter och funderar lite över det här med att vi kunde åka till månen med hjälp av en dator som är lika kraftfull som dagens miniräknare typ. Är inte det helt sjukt? Och dagens mobilen har massa datakraft som man förut inte ens hade och hur datorer förr tog upp hela rum för att få plats. Men det är ju galet hur smått allt har blivit och hur snabbt.

Men nu får det vara nog om alla dessa i-lands problem som folk har. Men det är ju så man vill slita sig i håret när man hör om alla problem som folk beklagar sig över. Men visst är det galet att folk klagar över så mycke små saker utan att de har några riktiga problem. Men så blir det ju ibland att folk inte riktigt vet vad det ska ta till sig för att vi ska få saker gjorda men nu är det så att jag sitter och blir tokig på det vilket i säg nästan är ett eget litet i-landsproblem så det är lite moment 22 här.

Vi alla vet att vården inte alltid är bra men det är ju inte direkt så att det skrivs om den är bra utan de skrivs ju bara om den är dålig så det är ju inte så konstigt att folk tycker vården är dålig. Hur bra skulle du framstå om de skulle skrivas en artikel varje gång du gör ett fel på ditt jobb? Då skulle ju alla framstå som dåliga människor och värdelösa på sina jobb.