Utskrift från Kollegiets webbplats.
www.kollegiet.com, info@kollegiet.com

Ungas nätkultur – redskap för demokrati?

Ungas nätkultur kan bli ett hot mot dagens parti- och valsystem. Men någon fara för demokratin föreligger knappast. Tvärtom, menar KK-stiftelsens Stig Roland Rask. Ungas sätt att använda nätet som politisk plattform bidrar till att nya grupper kommer till tals och att demokratin fördjupas.

Stig Roland Rask som varit lärare i många år vet med bestämdhet när internet fick sitt första riktiga genombrott i skolan. Det var 1998 och det var valrörelse.

- Många av oss lärare i samhällskunskap upptäckte att partierna hade hemsidor som gick att använda i skolan, och att det gick att mejla in frågor och få svar från politikerna inom 24 timmar. Det kändes som en enorm kvalitetshöjning i undervisningen, säger han.

Stig Roland Rask

Sedan dess har IT-mognaden hos unga människor rusat förbi skolans och vuxenvärldens. Nätkulturerna  har blivit en motor i samhällsutvecklingen. Ungas liv på nätet påverkar också demokratin och yttrandefriheten.
 
Forskning visar att ungdomar väljer internet som politisk arena. De känner sig inte lika hemma bland partierna och placerar sig inte med samma självklarhet – som folk födda på 40-50-60-talen på den politiska höger-vänster-skalan.

Unga bryr sig om politik - men struntar i retorik

Men det politiska engagemanget har inte minskat - bara förflyttats till sakfrågorna. Det är sakfrågorna som engagerar unga människor. Sådant som berör personligen. Och där spelar nätet en väldigt stor roll, menar Stig Roland Rask.

- Det går att hitta ”allt” på nätet och du hittar likasinnade. Den som förr bodde på en liten ort  och ville vara politisk aktiv var utlämnad till om det fanns en lokal partiförening – och det kanske bara fanns en. Den med ett ”udda” intresse var utlämnad åt sig själv. Idag kan du om du exempelvis är intresserad av djurrättsfrågor ta del av både globala och mer lokala nätverk på nätet.

En annan aspekt, enligt Rask: Det finns också, som aldrig förr, möjlighet att informera sig. Och att delta i debatten, vilket vi alltså har nätet att tacka för. För inte alltför många år sedan hade några få chefredaktörer och bokförläggare i Sverige all makt över det det skrivna ordet Nu kan alla publicera sig på och tycka till på nätet.

- Det finns idag stora förutsättningar att få väldigt medvetna medborgare vilket är en av demokratins grundförutsättningar.

Mer konkreta exempel på där teknik och demokrati-utveckling gått hand i hand är i Serbien och Ukraina, där nätet och andra nya kommunikationsformer spelade en avgörande roll för folkresningarna. Och mycket tyder på att Kina är på väg mot samma håll.

- Diktatur förutsätter informations-kontroll, menar Rask.

Inga serverade sanningar dög

Att unga människor idag inte nöjer sig med av medierna friserade sanningar, visade sig inte minst efter Tsunamin. Två unga präster som redan innan hade diskussions-rum för livsfrågor på Lunarstorm blev så överbelastade att de inte kunde hantera situationen.

- Ungas behov av att fördjupa diskussionen kring vad som hänt och skulle hända  gjorde att Lunarstorm  snabbt raggade upp ett 30-tal professionella vuxna inom olika fält, som diskuterade och svarade på frågor från ungdomar, säger Rask.

- De nöjde sig inte som vi vuxna med att bli serverade information via medierna,  envägskommunikation var inte nog, de ville veta mer.

Läs mer i artikeln: Unga bearbetar kriser på nätet.

När åsikter får ett egenvärde

Det  finns givetvis också avigsidor  med nätets snabbhet och omedelbarhet, menar Stig Roland Rask. Att alltid närhelst ha rätten att tycka till kan i värsta fall få folk att agera som egokrater i ställer för demokrater. 

När landslaget förbundskapten Lars Lagerbäcks petade Zlatan-Mellberg-Chippen blev det känt i medierna samma kväll. Dagen efter vid lunch hade omkring 100 000 personer röstat för och emot på Aftonbladet.se. 

De röstade med väldig knapphändig information om vad som hänt, vilket är ett problem med snabba folkyttringar. Inom demokratibereppet ryms så mycket mer än den omedelbara rätten att ha en åsikt, menar Rask.

Det handlar om dialog, reflektion, att kunna lyssna på avvikande åsikter, att söka konsensus och – att ha respekt för minoriteter.

Oavsett. Medborgarna i interaktionssamhället idkar politik på annat sätt än 40-50-60-talisterna. Och detta kommer tveklöst att påverka våra parti- och valsystem.

- Hur det blir får framtiden utvisa, våra partier står inför stora utmaningar, men någon fara för demokratin tror jag inte föreligger,  menar Rask.

Relaterat

Läs om Stig roland Rasks nya bok: När det gamla möter det nya. Nätkulturer Stig Roland Rask är nominerad till årets Kunskapspris. Läs mer på Kollegiet. Nätkulturer > Surfa säkert Läs mer om ungas liv på nätet och säkerhet på nätet, på Kollegiet. Nätkulturer

Kommentarer

Hur förändrar vi politiken, Sven Nicklasson, 2006-09-26

En bra och sann artikel men frågan kvarstår "tomma tunnor skramlar mest som uttrycket säger" och detta gäller ihögsta grad inom politiken. Själv tycker jag det hänt för lite i den riktning mot Internet som artikeln anger.

Skriv en kommentar

På grund av spam stoppar vi kommentarer med fler än tre länkar och med länkar i rubriken.

Ditt namn: 

Din e-postadress: (Frivilligt) 

Rubrik till kommentaren: (Frivilligt)

Kommentar: 

Skriv in strängen från svarta rutan ovan för verifikation (annars sparas inte din kommentar)