Igår kom Musikens hus i S:t Petersburg till Musikaliska och tog med sig våren. Serien Rysk vår var därmed äntligen inledd. Premiärkonsertens solister Pavel Milyukov, violin, och Sergey Redkin, piano, levererade kammarmusik av extraordinär kvalitet.

Före konserten värmde legendariska Södra Bergens Balalaikor upp publiken.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth förklarade den ryska våren invigd.

Pavel Milyukov inledde med Kreutzersonaten.

Efter konserten var det barhäng och ännu mer musikalisk spis i rysk tappning: Maria Matyazova-Milder sjöng arior och romanser med pianokomp av Gunnel Lundberg.

Vad gör man när 1 000 barn intar Musikaliska en hel dag för trippla Världens julkonserter och vimlar på varje ledig yta tillsammans med blåsarsymfoniker och körmedlemmar samtidigt som reklamfotograferingen inför nästa års ryska tema måste ske idag och ingen annan gång?

Man tackar sin lyckliga stjärna att man bor nära Operan så att man kan vända sig nästgårds och fråga om man får låna en kunglig foajé i åtta timmar.

Eminenta byrån APW hade satt samman ett dream team med fotograf, stylist och sminkös och Musikaliska hade dragit i ett nät av trådar för att få ihop tre musiker som kunde tänka sig att ställa upp som fotomodeller.

Så här såg det ut bakom kulisserna när Max Låke, klarinett, Beata Söderberg, cello, och Ingrid Kytöharju, violin, stylades med tsartiden som inspiration och gav konsertserien Rysk vår ett ansikte.

Om ett par veckor kan ni se det färdiga resultatet på kulturtavlorna över hela Stockholm.

Och imorgon intar operan Musikaliska i form av Anna Larssons master class, blodfylld konsert med mästarinnan och adepterna samt ett operabarhäng med öppen scen där Operakören återgäldar vårt besök. Festkvartetten kommer och sjunger efter akt 3 av Traviata!

För första gången ordnar Musikaliska en master class och färgstarka, internationellt firade operastjärnan Anna Larsson leder den. Hon har gett många master classes i bl a Sverige, USA och England. Egentligen hör det till ovanligheterna att man börjar undervisa så tidigt, innan man slutat sjunga själv, men Anna Larsson kan inte avhålla sig; det är för roligt och det ger så mycket. Inför sin operadag på Musikaliska den 9/12 utvecklade hon sina tankar kring vad en master class innebär:

”Själva grundidén är att det sker inför publik. Att inte vara helt utlämnad åt sin lärares respons ger en trygghet, men situationen skapar också en hudlöshet och adrenalinrusch som är extremt utvecklande. Det är därför eleverna utsätter sig för prövningen som en master class innebär. När man behärskar adrenalinet, nervositeten och spänningen och vänder det till sin fördel blir man helt magisk. Så länge läraren är positiv och inte går in för att slakta och förgöra med destruktiv kritik är det ett kreativt stålbad där man lär sig bemästra sig själv.”

Publikens funktion är alltså paradoxalt nog att både vara en trygghetsfaktor och att skapa en eftertraktad känsla av adrenalinpulserande hudlöshet hos eleven. Men åhöraren får kallt räkna med att det inte räcker med att luta sig tillbaka och bara finnas där. Anna Larsson kräver engagemang från samtliga i lokalen och det blir bitvis smått gymnastiskt.

”Jag använder mig av lekfullhet och skratt för att få eleven att slappna av och nå sin kreativa ådra. Det innebär mycket rörelse, jag kan t ex be deltagaren att lägga sig ner på scengolvet, och för att hon eller han inte ska känna sig som ett cirkusdjur brukar jag be publiken göra samma sak. Överhuvudtaget involverar jag åhörarna. De får svara på om de hör skillnad vid olika utföranden, om de hör vad jag hör. Det skapar en positiv stämning.”

Till master classen på Musikaliska har Anna Larsson valt ut sex unga operaelever som får en halvtimme var med henne, där var och en sjunger ett stycke som valts ut i samråd med läromästarinnan. Hälften av eleverna känner hon sen förr. Resten har hon tagit på rekommendation av folk hon litar på. De medverkande jobbar tillsammans i två dagar och under den tiden tänker Anna Larsson bygga upp en stämning av ”jävlar anamma” och inte uteslutande koncentrera sig på det rent musikaliska och sångtekniken.

”Allmänt är det för lite glamour, blod och temperament kring opera nuförtiden. Den nya generationen är så bussig och snäll, nermald av den svenska mentaliteten och undervisningen. Det är något som märks när de sen kommer ut i världen. Jag kommer få mina elever att våga visa mer självförtroende och hunger efter att stå på scenen.  Artisten måste våga sticka ut. Ingen vill ju se en färglös medelmåtta stå där och sjunga.”

”Opera med Anna Larsson” går av stapeln 14.00 fredag 9/12 och innehåller förutom en master class både konsert och sent operabarhäng med öppen scen. Här kan du läsa mer!

I samband med Anna Larssons fullspäckade operadag passar vi på att inviga Bistro Birgit. Alla rum i huset har ju döpts om efter kvinnliga kompositörer och sångerskor och La Nilsson är en av dem. Allt gifter sig väldigt bra: Birgit var elev i huset under Kungliga Musikaliska Akademiens dagar och Anna Larsson är en av de som belönats med Birgit Nilsson-stipendiet för sin begåvning. Så den 9/12 möts alltså historien, nuet och framtiden (sistnämnda symboliserad av de sångelever som medverkar under fredagens alla operahändelser).

Mellan Anna Larssons master class och konserten smäller champagnekorkarna inne i den lilla bistron. Och sen fortsätter firandet in på nattkröken. Operabarhäng, öppen scen och festliga överraskningar vankas. Mer info kommer i dagarna!

Lite kuriosa: här är Birgit Nilssons antagningsbesked till Kungliga Musikhögskolan anno 1941.

Och så här tog hon sig ut i sin första konsertklänning (1942).

Foto: Sarah Tehranian

Originella kammarensemblen Pärlor för svin har nyskriven konstmusik som specialitet. Under söndagens konsert bjöd de följaktligen på ett knippe färska verk och två uruppföranden: Klas Torstenssons Pocket Size Violin Concerto – en längre konsert kondenserad till ”fickformat” och delvis dedikerad till Pärlor för svin (därav namnet Pocket Swïne), och Ida Lundéns Försäkta.

Foto: Sarah Tehranian

Och redan ikväll står två av ensemblemedlemmarna på Stora salens scen igen, då som ingrediens i konstellationen Norrbotten NEO som ärar Gérard Griseys minne med en konsertafton: Sara Hammarström (flöjt) och Mårten Landström (piano).

We are musicians and our model is sound not literature, sound not mathematics, sound not theatre, visual arts, quantum physics, geology, astrology or acupuncture.

Gérard Grisey

Gérard Grisey – in memoriam ikväll kl 19, alltså. Missa icke!

Idag stod äntligen bistron klar och prick kl 08.00 gick espressomaskinen igång med ett spinnande. Namnet kommer från la Nilsson – vi tar ju Skippa helskäggkonceptet ytterligare ett steg och döper om rummen i konserthuset efter kvinnliga sångare och tonsättare.

Kom och fika hos oss! För att fira att Bistro Birgit äntligen finns har vi ett frukosterbjudande: kaffe och franska för endast 30 kr varje vardag kl 08.00–10.30.

Läs mer här

Musiken är ett glashus på sluttningen där stenarna flyger, stenarna rullar, och stenarna rullar tvärs igenom men varje ruta förblir hel.

Thomas Tranströmer – Nobelpriset i litteratur 2011

Galakonsertens klimax var när Blåsarsymfonikerna fick Guldkvasten 2011 för sin Skippa Helskägg-säsong med 50/50-fördelning av manliga och kvinnliga tonsättare.

Foto: Sarah Tehranian

Guldkvasteufori.

Foto: Sarah Tehranian

Blåsarna fortsatte att spela på galaefterfesten.

Foto: Sarah Tehranian

Kontrabasisten Nina de Heney bjöd på en intensiv kortkonsert.

Foto: Sarah Tehranian

Sen kom de vita männen.

Foto: Anna Wahlström

Först galamingel.

Foto: Anna Wahlström

Sen galakonsert med musikalstjärnorna Malena Laszlo och Niklas Andersson.

Foto: Anna Wahlström

Kompositören Molly Kien fanns på plats för att introducera sitt verk 134340 Pluto.